Dagens ord:
Akhlaq är plural för ordet Khulq.
Akhlaq är ett arabiskt ord som betyder moral och etik, karraktär och moraliskt uppförande.
Akhlaq är beständiga egenskaper som vi har inom oss, och som ger upphov till handlingar som stämmer överens med dem.
Just under Ramadan är det en bra tid att jobba med sitt Akhlaq. Då man arbetar med att rena sitt inre, sitt sätt att tänka, sitt sätt att vara.... att fördjupa sin relation med Allah/Gud.
Då är det ju en bra tid att se över om det man utstrålar är i harmoni med den inre strävan.
Moral och etik har fått stå tillbaka för egoismen i dagens samhälle. Bara jag får göra som jag vill, så skit i andra. Eller man trampar på andra i sin strävan att lyfta sitt eget ego, tillfredställa sina egna lustar, önskningar eller vilja.
Men det blir lite konstigt om inte det vi läser, mediterar över eller lär oss. Syns i våra handlingar.
Den stora frågan blir då hur mycket vi tar till oss? Eller om vi bara söker bekräftelse på våra egna åsikter. Att tro på något är ju lite vagt, det kräver ju ingen egentlig förändring. "Jag tror på något som är större än människan" hör man ofta folk säga..... hur tänker du då ? Elefanter? 😂
Men att säga att man är troende, ställer ju lite fler krav på någon form av inre kultivering. Att man omsätter det man studerar i verkliga livet.
Vi är alla på olika nivå i vår utveckling så jag menar inte att de som tror skall vara perfekta. Inte på något sätt. Men den strävan som vi gör med att rena vårt inre bör ju synas någonstans i karraktären, vårt moraliska tänkande bör ge synbara effekter utåt så småningom iaf.
Ingen tro jag känner till uppmuntrar människor att stjäla, ljuga eller mörda människor.
Vilket får mig att misstänka att de som kallar sig muslimer och håller på med sådant. Endast är muslimer av födsel, och en ohejdad vana att kalla sig för det.
För mig blir det som att om en s.ketnisk Svensk, begår brott så skyller man på kristendomen. Kristna bara ljuger och luras, mördar och beter sig.... elaka är de också..sådetså Utan att ta hänsyn till om det är en troende eller en människa som bara råkar vara född i ett s.k kristetland.
Ingen begår brott för att de är muslimer, judar eller kristna, de begår brott för att de är kriminella och inte har någon moral eller etik öht.
Islam är inte en religion som uppmanar till våldsamheter, som man ofta hör icke insatta säga. De tre största monoteistiska religionerna är ganska överens om vad som ses som gott uppförande, moral och etik. En troendes plikter gentemot det samhälle man bor i, sina medmänniskor, och i kraven på ett oförvitligt leverne.
Sedan presenterar de dessa delar på lite olika sätt, men summa kardemumma så är det samma, krav på de troende inom Islam, Judendomen och Kristendomen.
Därför är det viktigt att man läser i skriften, en bra GPS för hur man skall/bör leva om man kallar sig för troende. Bönen är det dagliga samtalen man har med den som man säger sig tro på. Det är svårt att ha en relation med något högre om man inte umgås med "honom".
Som jag sa innan så är vi i olika faser i livet, vi har kommit olika långt helt enkelt. Men någon form av förvandling borde ske över tid, om man är seriös i det man säger sig göra/ eller säger sig tro på.
Nu vet man ju inte vart någonstans var och en är, och det är inte vår sak att döma. Men som sagt det räcker inte med att vara muslim, kristen eller jude av födsel och ohejdad vana att säga att man är det.
Det leder ingenstans utan handling, och ett aktivt val att leva enligt de regler och lagar som finns.
För ger det inga större yttre förändringar i moral och etik, så måste man nog sluta sig till att det inte är så mycket bevänt med det där beendet, eller läsandet. Det är inte ett fördömande utan ett rent objektivt konstaterande bara.
Många får ju för sig att Gud skall leverera det det önskar, med raketfart. Så fungerar det inte riktigt. Vi skaffar oss en relation med Gud i vår strävan efter att rena vårt inre, från den naturliga människan. Som enligt skriften är en fiende till gud, om de bara följer sina naturliga instinkter.
Men man inser rätt snart in i den relationen, att man får inte allt man önskar, eller alltid som man vill! Men vi får alltid det vi behöver, för vår överlevnad, och för vår utveckling. Vi är älskade men inte bortskämda mao. Gud kör lite "tough love" så att säga.
Det står någonstan att "Dem jag älskar agar jag" precis så är det. Han bryr sig och just därför låter han oss inte växa till i Egoism.
Nyckeln i det hela är ödmjukhet och lyhördhet.
Vem har inte i efterhand kunnat känna.... Tack Gode Gud att Det inte blev som Jag ville?! För i det som hände sedan så hade inte det man önskat passat så bra in.
För att vi inte kan se längre än vad vi ser här och nu, och inbillar oss skall ske i framtiden. Gud ser längre och Vet vad som skall ske och vad vi behöver för att klara av nästa utmaning.
Så att jobba med sin Akhlaq, och ödmjukhet är aldrig fel 😉 En process som vi aldrig blir klara med, det är mer ett evighets jobb för de flesta av oss.
Kommentarer
Skicka en kommentar