Dagens citat:
Att träna med motstånd eller tyngder ger styrka i musklerna.
Detsamma gäller motgång eller motstånd i själva livet. Det ger oss den styrka vi behöver mentalt, själsligt, på det personliga planet.
Detta är inget jag skriver för att jag känner mig speciellt attackerad eller vill lufta någon form av offerkofta.
Inte alls, utan mer generellt. Och i ljuset av att jag mer och mer upptäcker hur värdefulla de s.k motgångar man haft i livet, är för livet, vardagen.
Hur de stärkt en och format en till den man är idag. Det vore ju skam om man gick genom livet och var samma person hela tiden.
Det är just de där motgångarna som formar en, och ger en, en inre styrka. Att ta itu med saker på ett Annat sätt, än innan... nästa gång.
Som gör att man kan studera saker som händer med ett litet steg tillbaka. Istället för att låta sig Absorberas av händelser, eller människor. Inte hänga på med hela huvvet så att säga.
Och känna hur mycket lättare det blir när man inte tar allt personligt, ständigt och jämt.
Utan kan se mer objektivt på händelser och företeelser.
Jaha du tycker så.... men det betyder ju inte att någon som tycker, uttrycker något annat än Sin åsikt. Och det har ju människor all rätt att göra.
Men behöver jag ta det personligt? Nej!
Det har tagit lång tid för mig att komma dit, där jag är nu. Att verkligen inte ta allt personligt, utan kunna distansera mig och hinna tänka efter.
Behöver jag ta detta personligt? Har det ens med Mig att göra? Är detta en sanning, eller bara ett omdöme? Som säger mer om Den människans tankar och föreställningar än om mig som person?
Ibland är det ju så att Jag är deras motstånd, som de skall lära ifrån... när de inte får som de vill eller önskar t.ex
Precis som jag mött Mina motstånd och motgångar, i andra människor i livet, som gjort Mig starkare och mer motståndskraftig. De som lärt Mig att bli den jag blivit, helt enkelt.
Ett litet exempel:
Glömmer aldrig när jag jobbade på Åhléns för många år sedan och det kom fram en äldre dam, som muttrade något som jag inte kunde höra. Och jag frågade ... Förlåt vad sa ni?
Varpå hon vräker ur sig "Det förstår jag så Dum som du ser ut!" Varpå hon ilsket går iväg.
Och jag blev väldigt sårad och arg.... Så var det då! Min logik i det läget, var då att hon attackerade mig personligen.
Men ...... gjorde hon verkligen det? Nej!
Idag skulle jag inte ens ta åt mig öht. För dels var hon nog inte riktigt som hon skulle. En behöver nog vara lite eljest, för att ens bete sig på det sättet. 😉
Och dessutom Varför skulle jag ta Det personligt? Hon kände ju inte ens mig, och kan omöjligt veta Vad jag är eller inte är. Dessutom så är det väl hennes problem om hon tycker att jag ser Dum ut, och retar upp sig på det.
Det problemet äger inte jag, utan det är helt hennes eget problem.
Det där med att ta saker personligt är en nyckel i mångt och mycket med vår interaktion med andra. Att kunna se Vem som äger problemet, och inte låta sig absorberas av andras Känslor för något eller någon, eller en själv. Inte låta sig dras med.
Och bara för att någon säger eller tycker något.. så är ju inte Det Hela sanningen. Två saker kan vara sanna på samma gång. Jag Kan se dum ut, men vara helt förtjusande som människa ändå mao.
"En skall inte döma hunden efter håret" 😉
Ingen äger hela sanningen, utan det beror på från vilken vinkel man ser saker!
Lite tankar om dagens citat, i all enkelhet. Nästa inlägg kommer att handla om att inte låta sig manipuleras till att ta över andras jobb/ skyldigheter. Att inte kånka och bära saker genom livet som är andras "Jobb" att göra.
SvaraRaderaMan är inte fantastisk som människa för att man låter sig bedras av andra
eller är feg nog att konfrontera sanningen, den blir hel när den konfronterats
INTE genom att försköna och förnedra den andra sidan
Hur tänker den Anonyma nu? Försköna och förnedra den andra sidan? Vem förskönas eller förnedras i det jag skrivit här? Vem är feg? Och vem låter sig bedras? Jag förstår inte riktigt syftet med denna kommentar. Annat än att det är en obegriplig ordsallad som en Anonym skribent/kommentator har rört ihop igen. Kan en inte på ett begripligt sätt få fram vad man egentligen vill, så skall man nog ha vett att tiga still.
RaderaDessa eviga ordsallader som man kan tolka som man vill, men inte får tolka som man vill för då blir Anonym riktigt arg. Och öser ur sig påståenden som att jag/vi tolkar alldeles fel...sådetså. Har till och med blivit tillsagd att inte sitta och tolka det denna Anonyma skriver. Så "mumla ur skägget" då! Eller håll truten! Du är bara tröttsam!
Jag har några öppna och ärliga följdfrågor, till denna anonyma himla mysfian 🙋♀️
Radera1 Kände du dig riktigt gullig och mysig när du satt och skrev detta?
2 Var du riktigt stor och våt?
3 Hade du Koranen i hand, redo att bankas i huvudet på alla dumma, som inte kan tolka och läsa rätt?
4 Låg du på knä, inför 'den ende som betyder något'? Och i så fall, vilka uråldriga ritualer utförde du egentligen, där på knä? 😁