Dagens citat....
Precis så tänker jag ofta......
Inte för att jag känner mig speciellt på kant med allt och alla i min omgivning.
Utan mer i olika situationer, när andra går i taket. Ibland frågar de upprört.... Men bryr du dig inte?
Jo, jag bryr mig. Men ibland är det lätt att glömma att skilja på Vad man tycker om någon, mer än vad som verkligen händer.
Där är det en stor skillnad!
Om man Letar fel för att man egentligen inte tycker om någon ... ni vet det där med personkemin. Som inte alltid stämmer.
För med handen på hjärtat, visst är det lättare att hitta fel och brister hos någon som man egentligen inte går så bra ihop med.
Än någon som man gillar.
Det är lättare att vara överseende med dem man tycker om, än med dem man retar sig på bara de dyker upp.
Man måste ransaka sig själv ibland, om orsaken till att man stör sig på Allt en del gör. Medans man inte verkar lägga märke till vad någon annan gör, eller inte gör för den delen.
Alla är olika och gör saker på olika sätt. Och mitt sätt är inte alltid det rätta.
Jag brukar tänka att bara det fungerar, så är det gott nog. Även om de inte gör som jag gör.
En annan regel jag har, är att om jag lyft saker med en chef/överordnad. Så har jag också lagt det yttersta ansvaret Där. Alltså behöver jag inte hålla på att tjata om det. Händer det inget så är ju ansvaret i knät på den som Skulle gjort något.
Den enda regeln jag inte tummar på är att de boende t.ex. Inte kommer tillskada. Då får man lyfta det igen och igen och igen.... om det föreligger risk för det!
För som jag brukar säga Jag har inte extra betalt för att springa runt och passa mina kollegor... punkt slut.
Visst är det bra om det går att samarbeta.... men väljer någon att inte göra det, så är det ju i slutänden Dens problem.
Och som sagt Om man skall kasta sten på varenda Hund som skäller så har en att göra, med just det.
Det tar oerhört mycket energi, och skapar en negativ stämning. Vilket gör arbetet både tyngre och väldigt dränerande.
Sällan känner jag när jag kommer till jobbet.... att Nej skall jag jobba med den eller den. Utan kollar bara vart vi skall vara, går och byter om, och sedan har jag att förhålla mig till det som händer på den avdelning jag är på. De boendes dagsform så att säga.
Det kan vara nog så prövande vissa nätter. Jag behöver inte lägga "lök på laxen" genom att passa vad alla andra gör dessutom.
Min prioritet är de jag vårdar med andra ord.
Visst jag erkänner att vissa av mina kollegor gillar jag bättre och andra kanske lite mindre. Så är det ju för alla. Men jag ägnar inte så mycket tid åt att reta mig på dem jag gillar mindre. Vi är där för att göra ett jobb, punkt slut.
Dessutom kommer man inte så långt med att kritisera hela tiden (kasta sten). Det blir mest jobbigt för en själv. En blir trött av att kasta sten 😉
För de man kritiserar bryr sig sällan ändå.
Och varför skall Deras sätt att jobba, belasta min sinnesro?
När de inte verkar bry sig ändå?
Konstruktiv kritik, eller råd i all välmening, är en sak. Det gör att vi utvecklas, och gör jobbet lättare, när man kan tipsa varandra om trix och knep som får någon bångstyrig boende att bli mer medgörlig.
Men tar man inte till sig det så gör man inte, och då Får man göra som man vill.
Däremot går jag sällan av princip, och hjälper kollegor, som inte svarar på larm i tid, och av den anledningen stökar till det för sig.
Eller om man väljer att göra tvärt emot den erfarenhet som andra kollegor haft. När det gäller någon boende.
Vill man göra på sitt eget sätt så får man också ta konsekvenen av det man gör eller inte gör.
För visst skyndar jag mig att hjälpa någon som springer som en skållad råtta fram och tillbaka. Och gör sitt yttersta för att svara på sina larm, och ta hand om de boende den har ansvar för.
Men om någon sitter och "skiter" i att resa på sig.... så är det ju tillslut så att hela avdelningen börjar svaja och det sprider sig en oro bland de boende.
När en fått flera att bli irriterade för att ingen kommer när man ringer.... tex
När de mycket väl vet att den eller den måste man skynda sig till, för att de inte skall börja vandra runt, och störa andra. Går man direkt så är chansen större att man kan få personen att lägga sig igen efter ett toalettbesök.
Men låter man vederbörande jobba upp en oro över att vara ensam och övergiven, för att man sitter av tiden.... så skiter sig hela natten.
Och man ändå struntar i att gå dit, trots att man inte har något att göra precis.
Ja, då får man stå för det själv, och jaga runt den boende resten av natten... Alldeles själv! Men har man gjort allt man kan för att undvika det scenariot, så går jag gärna dit och hjälper till att passa den som vankar runt. Oavsett vad jag tycker om kollegan. För ibland spelar det ingen roll Vad man gör det skiter sig ändå. Och då måste vi hjälpas åt!
Vi är människor som jobbar med människor helt enkelt. Vi är olika, de boende är olika, och ibland går det bara inte att få styr på någon, vad man än gör.
Men väljer man att inte "mota olle i grind" då får en stå för det.
Kommentarer
Skicka en kommentar