Dagens bild: Det går framåt!
Älskar dessa Cake-garner som sakta skiftar färg!
Så här långt har jag kommit på mitt projekt efter 2 dagar i Tingsrätten och en jobbnatt. Passar på att virka när det blir "dötid" så att säga. När en väntar på nästa, förhandling, eller nästa larm på Tanthotellet. Eller när man övervakar någon som vandrar runt, som Inte går att få i säng. Då är det bra att ha något för händerna, för det går inte att hela tiden, gå efter någon som är motorisktorolig, det skapar oftast agression istället.
När vederbörande känner sig förföljd. då gör man sig bäst på en stol där man ser den som vandrar, så den inte plötsligt försvinner ut i natten, eller börjar gå runt i Hela huset och rycka i dörrar. Vilket stör de andra boende.
Ibland har man lyckats få i den vandrande nattmedicinen, och då får man övervaka, när medicinen börjar kicka in. Så man får ner den boende i en säng eller fåtölj innan det börjar luta allt för mycket, så inte den oroliga själen ramlar och slår sig.
Undertiden man väntar på det, så är det bra att se upptagen ut när den boende går förbi, så hen inte känner sig övervakad, och blir arg istället. Ilska gör sällan någon lugn och trött, utan gör ofta att effekten av medicinen blir tvärt om. Det resulterat istället i att man har en person, som röjer runt hela natten istället. Och som somnar först framåt när det är dags för mig att gå hem.
Inte idéaliskt alls! Då det är svårt att få vederbörande att äta sina måltider bland annat , när hen är trött av att ha vandratrunt hela natten. Och det är inte alls idéaliskt att ha någon som ensam travar runt natt efter natt ensam, och undrandes vart de andra tagit vägen..... DE ligger och sover, för det är natt!
Som sagt när jag sitter och bara övervakar att det inte händer något, så är det bra med en virkning. För då ser jag ut som jag gör något helt annat, vilket jag gör. 😉
Det är klart att vi har de som vill ha sällskap, när de travar runt...dem promenerar man Naturligtvis runt tillsammans med.
Inte heller alla dementa pratar med en, en del har inte förmågan att prata längre. Och det känns väldigt konstigt att sitta där och föra någon sorts monolog med sig själv en hel natt, medans någon sitter där i soffan och tittar på en. Att sitta och flippa med sin mobil tycker jag känns nonchalant, även om de inte svarar när man talar med dem.
Då känns också ett handarbete lite trevligt, man virkar och kan ändå prata med den som sitter i soffan, emellanåt. Dessutom brukar de då sitta och titta på när jag virkar, och blir tillslut trötta av det monotona i att sitta där och se på när varv efter varv blir klart. Det ger en lugnande och meditativ effekt även hos, betraktaren så att säga. Ofta reser de sig upp tillslut och går själv in och lägger sig i sin säng.
Och man håller sig mer vaken och alert om man sitter inne hos någon som behöver övervakas på rummet, exempelvis om de är döende eller behöver sällskap för att komma till ro och somna.
Kommentarer
Skicka en kommentar