Dagens bild....
Kvällspromenad efter två nätter på Tanthotellet... i full galopp!
Lagom tills att tidningarna kablade ut att Covid inte längre ses som en samhällsfara, så passade några boende att testa positivt för Corona.
Med allt vad det innebär, av skyddsutrustning etc. Plus att det naturligtvis var två boende som inte håller sig självmant i stillhet på sina rum. Knappt ens när vi tvingar dem 😉 För även om inte covid ses som en samhällsfara längre utan mer som en vanlig influensa. Så Är det en fara för vissa andra av våra boende!
Vi skall ju vara ärliga och säga att inte ens med en vanlig förkylning får de ranta runt fritt i allmänautrymmen, utan får snällt stanna i sin lägenhet tills de blir smittfria.
De finns de som är extra känsliga för luftvägsinfektioner, och som skall kunna vara bland de andra, utan att riskera livet så att säga.
Så vi har haft att göra med att se till att de stannar på sina rum, och inte ramlar runt där inne. Kan ju säga att en får klä sig Fort som bara den, i skyddsmunderingen, när plötsligt en av de smittade får för sig att kliva upp och på ostadiga ben och vingla runt i sin lägenhet. Just den boende har en tendens att gå i "däck" även i normala fall. Så lite feber och allmän svaghet gör inte gången stadigare!
Visst det hade varit bättre om man satt på pass i rummet, men det är riktigt svettigt att sitta i heltäckande plast, munskydd, visir och handskar.... någon längre stund.
Och sover personen så känns det ju lite som överkurs att sitta där och glo rakt ut i mörkret....timma efter timma, till ingen nytta så att säga. Det räcker gott att klä sig i denna mundering för att göra kortare insatser, när det behövs.. Man är helt sjöblöt av svett när man kommer ut, redan efter några minuter. Dessutom kan vi inte ha mer än en som tar hand om de smittade, det är ju en fråga om tillgång på personal.
Min rygg är helt kass nu, efter att jag baxat vinglande dam tillbaka till sängen, i två nätter. För skall vi hålla isoleringen/Kohortvården, så kan man inte få hjälp av en kollega, vid dessa tillfällen. Utan man får baxa själv.
Och vi fann dessutom några eventuella kandidater till isolering, under dessa två nätter. Som inte kunde gå eller stå pga matthet i benen. Men Upp skulle de! Det finns inget så tungt som en människa som inte får med sig benen ordentligt, utan bara knäar, och blir helt lealös och liksom rinner ner mot golvet helt plötsligt........ påväg till eller från toaletten.
Och när man står där mitt i momentet, så hinner man inte hämta liftar eller annan lyft hjälp. Utan får snällt lösa situationen bäst man kan. Om den boende dessutom då klamrar sig fast i allt som finns runt dem, eller av någon för underlig anledning kastar sig bakåt, för att den är rädd för att ramla. Så kan man inte bara släppa och låta personen kasta sig bakåt rakt ut i tomma intet.... En får helt enkelt hålla fast för kung och fosterland, för att inte den boende skall skada sig! Och Då tar ryggen stryk på dem som skall baxa runt, vederbörande, och få styr på färdriktning och mål.
Undertiden man försöker ge instruktioner, med en någorlunda behärskad röst 😉 till den man försöker hjälpa.....Trots att man gång no 10, den natten har lust att släppa dem på golvet med en duns, alternativt skrika åt dem, För helvete gör som vi säger, någon enda gång!
Men inget blir bättre om man tappar tålamodet, så behärskning är A och O i detta läget!
"Kan du luta dig framåt istället för bakåt... vi skall till sängen" "Släpp toaletten så vi får upp dig" "Snälla håll inte fast i allt du går förbi" "Kan du sträcka på knäna" "STRÄCK PÅ DIG" "Håll i min arm inte i väggen, handtag till byrålådor etc etc" "Snälla streta inte emot!"
Ja ni fattar problemet? När den man skall hjälpa gör allt fel, och stretar emot istället för att samarbeta. Undertiden den ropar högt "JAG ramlar! JAG ramlar!"
"Nej du ramlar inte om du gör som vi säger" 😂
Summa kardemumma... nu är jag rejält trött i kroppen! Blir gott med lite ledighet!
Kommentarer
Skicka en kommentar