Dagens kloka citat:
Jag får ibland frågan av kollegor...."bryr du dig inte?"
Och svaret är att jag gör det, Men ibland tycker jag att just vara tyst och undvika onödigt drama, är en super kraft jag har.
Allt behöver inte kacklas om i det oändliga, man behöver inte passa sina kollegor... och ha järnkoll på att de gör exakt så som man själv gör.
Många andra sätt kan vara rätt de med!
Precis som att två saker kan vara sanning på sammagång.
Så länge man ser att personen inte är direkt olämplig..det har hänt. Men då brukar vi bli av med den rätt snart.
Med olämplig menar jag någon som inte svarar på larm utan bäddar ner sig någonstans. Och tycker att det är "chill" att jobba på natten.
Eller ryar loss på de boende... och tycker att De skall vara glada, och tacksamma att de öht får Bo här! Och att vederbörande ens kommer in är en form av ynnest....Har hänt vid något enstaka tillfälle.
Det mesta andra saker går att lösa allt eftersom.
Men just de sakerna vet ju inte de ansvariga om man inte säger till.
Sedan har vi dem som inte rättar in sig i ledet, hur många gånger man än säger till. Där är det ju chefernas ansvar att se till att de formar sig efter verksamheten. Och inte får för sig att verksamheten skall forma sig efter deras behov eller tankar. Inte mitt personliga ansvar.
Man säger till kollegan, en eller flera gånger, beroende på vad det är. Sedan får cheferna ta över, att se till att vederbörande hackar i sig de rutiner vi har.
Det är inte min sak att gå runt och passa så personen sköter sig, efter att man sagt till. Vi brukar ju få en fråga efter ett tag om det har blivit någon "uppryckning" eller inte. Det räcker att man svara på den frågan.
En behöver inte gå runt och skapa dålig stämmning, genom att uppfostra en vuxen människa hela tiden.
Man säger det man har att säga, hjälper inte det så får cheferna/ arbetsledarna ta över... Blir det ingen förbättring och man påtalar det. Och det inte görs något drastiskt. Så är ju ändå ansvaret förflyttat till "högre ort" så att säga. Inte min sak att gå runt och skapa onödig Drama.
Det blir så tråkigt att jobba om man skall vara Bitchen på natten! En roll jag vägrar ta på mig.
Min gräns går vid att de boende kan ta skada, dem värnar jag om. Men det är inte sagt att just jag är den som vet bäst eller behöver överglänsa mina kollegor jämt och ständigt för det.
Alla jobbar utefter sin egna personlighet och har sin egna relation med de boende. Bara det fungerar så är det gott nog.
Men emellanåt så har vi en och annan kollega som liksom skall rädda de boende från någon av kollegorna. Och det beteendet är jag illa trött på.
Då är jag hellre tyst! Och det må hända att det ger ett intryck att jag inte bryr mig... men det får de gärna tycka eller tänka. Jag sköter mitt och sedan är det upp till var o en att sköta sitt.
Så sparkar man alla tråkiga beslut uppåt, där de hör hemma.
Det är ju ändå cheferna som sätter standarden för vilkan vård och omsorg som skall bedrivas. Inte enskilda kollegor...så det så
Tar de inte tag i problemet, så är det yttersta ansvaret fortfarande deras! Punkt slut!
Lite tankar appropå bilden bara... inget jag gått och tänkt på i natt. Utan bara lite allmäna tankar om att lägga ansvaret där det hör hemma, allt är inte min sak att ställa till rätta 😉 och vandra runt mitt i verkligheten, som någon sorts Världsförbättrare.
Kommentarer
Skicka en kommentar