Dagens bild:
Detta får bli dagens bild. Ännu en sjal är klar.... En sådan där meditativ virkning, där varv läggs till varv. Utan att jag behöver följa mönstret med hökögon för att få till det. Sådant jag "roar" mig med på lediga stunder helt enkelt.
När jag sitter och funderar, på livet, på folk runt mig som verkar ha drabbats av en pandemi med cancer.
Så sorgligt!
När man sitter och inser att man får vara tacksam för det liv man har. Man vet aldrig när det tar en tvär gir, och man plötsligt befinner sig i en mardröm. Både fysiskt och psykiskt.
För visst är det en mardröm att få en cancerdiagnos. Oavsett hur det går tillslut, så är oron och väntan innan de kan ge ett klart besked, eller påbörja behandling, eventuellt operera.... eller att man tillslut får veta att vi kan bromsa förloppet men inte bota, vi kan ge dig lite mer begränsad tid. Eller det slutgiltiga beskedet blir... allt vi kan göra är att ge smärtlindring, när vi kommer till den dagen då smärtorna är för övermäktiga.
Och allt man kan göra är att gå hem och vänta på Den stunden. Livet Är inte rättvist, så som vi ser det!
Hur det ser ut från en annan vinkel vet vi inte ännu. Allt vi har är det liv vi känner till, Vet något om.
Just nu har jag 4 kvinnor runt mig, i min närhet, som sitter i det skruvstädet. Inte konstigt att man har en del att fundera på. Varför? Varför just dessa?
En av dem är opererad och där verkar de ha fått bort allt. En har en oviss utgång, och en har fått besked om att allt vi kan göra är att lindra när det börjar göra för ont.
Den fjärde är fortfarande under utredning, så där vet vi inte vad de tänker/kan göra öht... allt vi vet är att det ser riktigt illa ut, om det de Tror är exakt så som de tror.
Visst måste man vara tacksam för det liv man har! Som sagt man vet aldrig när det tar en Tvär gir och allt ställs på ända, så att säga.
För mig är det skönt att sätta mig och virka då, fundera, tänka, be och låta händerna vara i en meditativ rörelse under tiden: 1, 2, 3, 4.....10 stolpar... 4 luftmaskor och en fast maska osv osv
... vända och påbörja ett nytt varv!
Några tankar i bilder:
Det kan inte hjälpas, att man av och till känner en ilska, mitt i detta över hur orättvist det är ibland. Det hjälper inte ett skit, men det kommer över en av och till ändå... inte Dem, inte Nu! På sammagång som man känner... skall det gå åt pipsvängen så låt det gå fort, låt dem inte lida allt förmycket. Var snäll mot dem Gud....
Jag ber för dem alla 💖💖💖💖
Kommentarer
Skicka en kommentar