Dagens kloka:
Att vara tillåtande mot sig själv är en konst i sig. Att inte hela tiden kräva mer av sig själv än man klarar av.
Med åren blir det lättare att inte vara så självkritisk. Att acceptera att man Gör misstag, man behöver hjälp ibland, det är ok att säga Nej emellanåt... man behöver inte prestera över sin förmåga och ork precis Hela tiden. Det är inte att vara lat, utan att ha lite självinsikt. Vart gränsen för vad man orkar med faktiskt finns.
Ibland behöver man vila, och få tid att läka... det är inte att vara lat. Utan livsnödvändigt det också.
Min största oro i livet, har varit att andra skall tycka att jag är lat. Så jag har velat prestera mer än jag många gånger orkar med. Medans andra har kunnat luta sig tillbaka i full förvissning om att jag fixar, och ordnar.
Ett bra sätt att bränna ut sig, om ni frågar mig. Och till syvende och sist så är varken den ena eller den andra nöjd ändå. Jag är trött och ledsen, och de som vant sig vid att jag fixar, är sura för att saker inte blir gjorda medans De vilar upp sig....om jag någon gång vågat säga Nej.
Inte så att jag beklagar mig nu. Utan mer att jag kan se tillbaka på år av dåligt samvete, som jag kunde besparat mig genom att lära mig och att våga, säga Nej i tid.
Att fatta att min ursäkt för att inte ställa upp jämt och ständigt, är lika mycket värd som andras ursäkter.
Så att ge sig själv tillåtelse att bara vara människa, är inte själviskt. Utan en nödvändighet.
Ingen kan göra allt, tillsammans kan vi göra så mycket mer! På mycket kortare tid dessutom.
Alla är lika värda, även Du själv! 😉
Kommentarer
Skicka en kommentar