Torsdagen den 29 februari 2024 / Ett skyddsombuds tankar

 En liten lapp som sitter ovanför tvålautomaten på en av toaletterna på jobbet.



Ett budskap som i all enkelhet är viktigt. Det är så lätt att fokusera på hur Andra mår, andras behov och glömma sig själv mitt i verkligheten.

Speciellt om man har ett vårdandeyrke. 
Talade med Huvudskyddsombudet igår, och hon påstod att det finns inget som heter Levandestöd.
En vanlig term som man använder sig av inom Rehab, omsorg osv. Vi får vi instruktioner att någon skall/kan gå med Levandestöd. I praktiken betyder det att personen behöver någon att hålla i, för att inte ramla.

Men i verkligheten kan det betyda precis Vad som helst. Från att någon behöver en stödjande arm att hålla i, till att två Undersköterskor, i stort sett, bär runt på personen i en korridor. För att stimulera någon till att träna upp sin förmågan att gå igen.

Enligt Huvudskyddsombudet så Kan man gå eller så kan man inte. Och kan man inte ta sig fram för egen maskin så skall det användas hjälpmedel.... punkt slut.
Och det innebär inte att två personer skall släpa och lyfta någon fram och tillbaka.
Att assistera och övervaka är en sak. Men inte bära någon!
Oavsett om personen tycker att det är obehagligt att använda hjälpmedel eller inte.
Vi har fått lyfta och slita och dra... för att den boende tycker att ex lift är en läskig tingest. Och vägrar att gå med på att vi använder lift.

Eller för att någon tycker att det är skämmigt att använda rollator, gåbord (en mer avancerad form av rollator där personen kan luta sig och få mer stöd, på de för detta avsedda armstöden).

Så betyder inte det att personalen skall dra runt på någon som tungt lutar sig mot en.
Alternativt inte ens ställer sig upp själv, utan lutar sig förtvivlat åt helt fel håll, företrädesvis Bakåt, "för att de är rädda för att ramla".

Det finns hjälpmedel för sånt. Man skall inte behöva göra sig själv illa i någon annans rehabilitering.
Ofta upplever jag inom vården att man ses som gnällig och ovillig att arbeta om man inte ställer upp på att kånka runt någon.

Och alltid finns det någon kollega som minsann klarar att släpa och dra. Som påstår att när JAG gör så går det Så bra så.

Jo, det kan hända. Men då kanske vederbörande skall lära ut den tekniken som fungerar, till resten i arbetslaget. Eller sköta denna rehab själv!
Vi är så angelägna att vara duktiga inom vård och omsorg. Så vi glömmer att ingen tackar oss för att vi förstör våra ryggar, armar, nackar och knän, för att vara till lags.

Men våra kroppar är konstruerade på precis samma sätt som alla andras, och kan gå sönder.
Dessutom så när man väl skadat sig så säger arbetsgivarna oftast... Så skulle du inte göra!

Att inte ställa upp på omöjliga uppdrag, handlar inte om att vara ovillig. Utan mer om att tänka på konsekvenserna av fel arbetssätt. Dag efter dag.
Att ge lite kärlek till sin egna kropp också. Vårdyrket är tungt som det är. Man behöver inte göra det värre genom att inte begära eller hämta hjälpmedel.
Ofta säger folk Det tar tid, Vi hinner inte. Den typen av hjälpmedel är för dyr enligt ledningen.... osv

Då kanske man skall tänka... Det är arbetsgivaren som beviljat platsen, och därmed har inkomsten av den boende. 
Då får de se till att det finns resurser, så att personalen kan utföra jobbet! Oavsett om det handlar om hjälpmedel eller tid.
Inte förlita sig på de anställdas goda vilja! Eller rädsla för att bli utbytta.

Jag menar inte att vi inte skall hjälpa de boende. Och inte heller att jag inte inser att saker förändras över tid. Men det måste finnas resurser att utföra jobbet, och även de resurserna måste uppdateras efter behov.
Att Agda gick och stod innan hon bröt lårbenshalsen... betyder inte att vi nu skall släpa runt henne i korridorerna med handkraft.

Vänder man på det så kan Agda bryta sig en gång till om de som hasar runt med henne, tappar greppet eller får ryggskott mitt i "promenaden".
Och då blir varken Agda eller hennes anhöriga tacksamma och glada, i slutänden ändå.

Vi skall lära oss att arbeta patientsäkert Och personalsäkert, i alla lägen. Det behöver göras en riskbedömning, inför Varje nytt moment som tillkommer. Det görs sällan, man får bara besked om att Nu skall Kalle gå med levande stöd, och det är bara att göra! Och för att det gick bra att kånka på Stina säger det inte att det går bra näste gång! Inte heller betyder det att det är rätt för...." att så har vi alltid gjort."

Det kommer nya hjälpmedel på marknaden ständigt och jämt. Och det bero på att Någon insett, att det Finns ett behov av att underlätta. 
Varför skall vi då arbeta som vi gjorde för 10 år sedan? 85 hjälpmedel senare som vi inte ens har provat....för Vi gör minsann som vi alltid har gjort!

Nu handlar detta inte om något specifikt boende, utan i allmänhet. Att vi har en arbetsmiljökultur inom vården som Suger. Där många vill överträffa varandra i att vara Duktiga, och vi skapar på så sätt  en dålig arbetsmiljö för oss själva, i vår iver att vara till lags.
Vi skall hålla i många år... och orka med många patienter och boende under vår arbetstid. Och sist men inte minst inte sitta som ett knytte med värk, när vi väl blir arbetsbefriande som pensionärer. Enbart för att vi inte ville verka gnälliga och arbetsovilliga, och gick med på att vad som helst.
Visst Kalle, Agda och Stina skall få träna, det är viktigt och ingår i vårt uppdrag. Men då måste det ske på ett sätt som fungerar i längden för oss alla.... inte bara just den boende just nu!
Det är ju ändå individens egna val om de inte vill använda hjälpmedel, och således inte får den träning de behöver. Det är inte ingår inte Vårt uppdrag att knäcka ryggen!
Det finns hjälpmedel av en orsak! 
Som en klok sjukgymnast sa en gång.... "Vill hon inte använda lift så får hon väl ligga kvar i sängen då.... Men ni måste erbjuda henne den hjälp som finns att tillgå, varje gång". 
Valet är dock hennes till syvende och sist. Ni erbjuder henne ett säkert sätt att komma upp... vägrar hon det så är det hennes val punkt slut.

Det finns ingen kirurg som kan erbjuda sig att hjälpa någon som inte vill bli opererad. Där har man ett val som patient, att tacka nej, som är accepterat. Ingen påstår att kirurgen är lat eller arbetsovillig, om hen inte utför sitt jobb på det sättet som patienten vill. Men inom omsorg skall man slå en knut på sig, för att tillmötesgå alla möjliga konstiga krav. 






Kommentarer