Jag blir oerhört trött av stora folksamlingar, behöver vila mig och vara för mig själv efter en dag på stan eller ett kalas. Emellanåt så kraschar jag mitt i en intensiv period av planerade aktiviteter. När jag bokar upp mig känns det roligt, trevligt etc.
Men så kommer tröttheten av allt jag har runt mig och slår som en stekpanna i bakhuvudet.
Inte så att jag inte gillar Folk, utan att människor i grupp är uttröttande. Det blir för mycket surr, många saker att förhålla sig till och smälta på sammagång. Men så kommer självkritiken... att jag är lat bara, som inte Gör, och far runt.
Men jag har svårt att fungera normalt i sådana situationer. När jag handlar t.ex så händer det ofta att jag står och starrbligar in i en hylla med flackande blick... och kan inte hitta det jag letar efter ändå. Ofta får jag fråga någon, som handgripligt visar mig vart det jag söker finns.
För min hjärna går på högvarv, av alla intryck som den skall processa...på sammagång som den försöker förstå vart i h-vete de gömt saltet.
Jag har många gånger stått och stirrat länge och väl, exakt på den hyllan som det jag söker finns på, utan att se just det jag letar efter. Just därför är det en befrielse att kunna handla via nätet, i lugn och ro kan man handla det man vill. Eller handla när det är som minst folk i affären.
Utan att omedvetet, Behöva analysera hur de som står bredvid, Mår egentligen. Att känna subtila signaler från omgivningen, har både sina För och nackdelar. I vissa lägen hjälper det en att intuitivt göra rätt saker eller säga rätt saker. Som när jag jobbar.
Men det kan bli över väldigande att till vardags, bearbeta alla dessa känslor som människor sänder ut. När jag var yngre kunde jag må oerhört dåligt, utan att veta varför. Utan att förstå att det var något som någon i min omgivning sände ut. Och att det påverkade mig, utan att vara något som kom från mig själv. Eller ens hade med Mig att göra.
Jag behöver inte heller lösa all världens problem, utan att ens bli tillfrågad om råd, och inte ens Då behöver presentera en lösning på problemen. Ofta räcker det med att lyssna, finns där och är en medmänniska. Detta Vet jag intellektuellt men att omsätta det i praktiken, det är svårigheten.
Det är en väldig skillnad på när man "känner på sig" samtal med människor, och när man bara känner av någons oro, eller dålig mående lite random på stan.
Högkänslighet kan vara en Superkraft, på sammagång som det kan var oerhört dränerande. Och man måste Lära sig att ta hänsyn till sig själv. Lägga in återhämtnings perioder, inte boka upp sig på allt, Inte döma sig själv som Lat bara för att man inte orkar med, en allt för intensiv planering, Lära sig att säga Nej utan att känna skuld, Inse att om jag bara tar hänsyn till hur jag är så går det smidigare.
Att vara högkänslig är inte en sjukdom, men det kan leda till depression om man inte gör medvetna val, utifrån sin förmåga. Läs gärna länken nedan.
Högkänslighet: Detta behöver du veta 2025 enligt psykologerna
Kommentarer
Skicka en kommentar