Efter att ha koncentrerat mig på kosten de första veckorna. Så var det då dags att lägga till motion.
Man kan inte börja med allt på sammagång. Då brukar det krascha! Om man Både skall ändra kosten, Och börja tokträna.
Kroppen behöver vänja sig vid det ena, innan man börjar på nästa projekt. Och man behöver starta försiktigt. Beroende på hur rörlig man brukar vara. Skall erkännas att många dagar när jag inte jobbat, eller skall jobba. Har jag kommit upp i 200 steg, typ. För att jag varit så trött, helt enkelt.
Det blir fram och tillbaka till köket några varv. 😉 Det är ju inte så klokt att börja springa från ingenstans Då. Och tro att det skall hålla.
Jag började med att sätta på mig min Smartwatch, så fort jag vaknar. För att hålla ordentlig koll. Och se till att röra på mig så att jag i alla fall, får ihop en 6000 steg/dag. Vissa dagar klarar jag det inte...men det blir fler än 200 steg iaf. När jag aktivt tänker på det.
Så gick jag till gymmet och började gå på löpbandet, 30 min. Tanken är att göra Det, iaf varannan dag när jag inte jobbar natt. För då får jag till, tillräckligt med steg. Jag börjar försiktigt med varannandag. Annars får jag ont framtill på skenbenet och det vill jag inte ha. För det betyder att jag kommer att behöva ta hand om Det också, och inte kommer iväg, på några dagar.
Idag skall jag försöka få till en promenad på löpbandet. I rask takt och med lutning.
Det finns 3 saker som håller blodsockret i schack. Kost, motion och sömn.
Att gå ner i vikt är en viktig del också. Men det tänker jag att det kommer naturligt om man har alla, de 3 bitarna på plats. Så jag bantar inte, och stressar inte upp mig för det. Det borde komma över tid, så att säga. Får jag bara styr på blodsockret så är jag nöjd, går jag ner i vikt är det en bonus bara.
Stress höjer kortisolnivån och det motverkar allt, och höjer blodsockernivån. Motverkar viktnedgång, och ökar aptiten, utan att man egentligen är i behov av mer mat. Dessutom är det lätt att det ökar ens cravings, och det vill jag verkligen inte! Så rörelse utan stress är det bästa.
Att kroppen behöver lite mer energi när man börjar röra på sig mer är, En sak. Men det betyder inte att man behöver "moffa i sig" ohämmat.
Kortisolnivåerna ökar under själva träningen, men sjunker efter det till lägre nivåer än man haft innan. Om man inte går ut för hårt, och stressar sin kropp i onödan. Med allt för hård träning, jämfört med vad man presterade innan. Allt beror på vart man startar, och att man har långsiktiga mål. Inte en quick fix, som att gå ner 20 kg innan semestern, innan/efter jul, för att komma i baddräkten, finklänningen osv
Och behöva leva på bomullstussar och vatten, typ. Balans och verklighetsförankring är det viktigaste. Och att inte snegla på vad andra gör, eller tycker.
Att hitta ett Flow som funkar för en själv! Inte tävla med någon annan. Man behöver ställa sig frågorna: För Vem gör jag detta? Vilka förutsättningar har jag i nuläget? Det förändras över tid, men hur ser det ut Just nu?
Vad har Jag för kondition, styrka eller ork? En del börjar med några minuters promenad... och det är en prestation för dem, andra kan börja någonstans med lite mer krav på sig själva. Medans en del får för sig att här skall det springas marathon, så fort de ställer sig upp från soffan.
Några väldigt få lyckas väl med det, men väldigt många springer med huvudet före rätt in i en betongvägg...utan hjälm. Är det Det som är syftet? Eller vill man att det får resultat över tid, och är hållbart?
Det vet ju bara man själv... Så bäst är att utgå från sig själv. Och det är ingen tävling i fitness utan något, iaf Jag gör för att må bättre. Och det kommer... övertid!
Ps: det blev inte löpbandet idag. Tog en promenad på 26 minuter utomhus istället, i uppförsbackar och nedförsbackar i närområdet... Skulle hämta paket på 2 olika ställen, så då passade jag på att promenera. Dessutom fick jag ju lite friskluft också. Syre är alltid bra 😉 De 4 minuter som fattas kan jag ta senare idag.
Jumma Mubarak
Kommentarer
Skicka en kommentar