Har återupplivat min vänskap med Dr Vogels Molkosan.
En msk i ett glas vatten, 2 ggr/ dag. Och magen fungerar som en klocka!
Speciellt nu när jag livnär mig på företrädesvis, proteinrika livsmedel. Så kan man bli lite trög i magen så att säga.
Men vatten med Molkosan gör susen. Bra näring för de goda bakterierna i magen, och det har en blodsocker reglerande effekt också.
Jag mår så mycket bättre sedan jag lade om kosten, till sådant som är bra att äta om man har diabetes. Blodsockret håller sig i shack, och jag går inte runt och är sugen på något hela tiden.
Innan var jag konstant hungrig, gärna på något sött. Vilket inte är konstigt då jag är insulinresistent. Insulinet min kropp producerar är inte tillräckligt för att öppna cellerna så de får energi av sockret jag äter. Då reagerar cellerna i kroppen med att kräva mer socker så de har något att gå runt på..... trots att det finns mer än tillräckligt egentligen. Men det valsar runt i kroppen utan att ta sig det det skall.
Man har högt sockervärde i blodet, till ingen nytta så att säga. I en evig cirkel.
Med detta pågående i kroppen, kan man äta i stort sett hur mycket som helst utan att bli ordentligt mätt, mer en små stunder. För kroppen behöver energi, som den inte får av det man äter, för att insulinet inte gör det det skall.
Att äta proteinrikt, och mer fett....utan stora mängder kolhydrater. Ger en annan energi, och övertid läker det ut problemet så att säga. Kroppen tar energin från fett reserverna istället för från snabba kolhydrater.
En bit in i detta, så blir jag numera äcklad av att äta söta saker. En liten bit räcker och jag är fullt nöjd. Och man upptäcker att det finns "socker" även i grönsaker. En tomat kan smaka sött.
När man väl kommer över tröskeln och inte längre är beroende av att äta snabba kolhydrater. Det tar några veckor, beroende på hur illa det är ställt.
Viktigast då är att äta bra saker, som gör en mätt. Så man inte går runt och är hungrig. Det triggar sötsuget, och gör det onödigt jobbigt, i övergångsfasen.
Ät så mycket du orkar, när du behöver då. Aptiten reglerar sig själv, när man kommer över tröskeln. Nu äter jag inte alls lika mycket som i början.
Nu när kroppen fattat galoppen, och tar sin energi från fett och proteiner. Om man bara håller ut och ser till att äta det man skall äta när man känner sig hungrig, i början. Och Trust the Process, så att säga.
När man väl är där, så tar kroppen av sitt förråd också, därmed sjunker behovet av att äta stora mängder.
Och det är dit man vill nå, att kroppen börjar ta av sina sparade reserver.... som brukar vara väl tilltagna, så man svälter inte precis. Och man får inte energi dippar, under dagen som innan. Utan en jämnare tillförsel av energi.
Däremot kan man få lite problem med magen, och då är det bra att ta till något som reglerar "sophanteringen" naturligt.
Även om man måste tänka om lite, mindre intag, ger mindre "sopor" att hantera. Även om det också naturligtvis måste ut ut systemet. 😏
Jag fick en fråga om jag äter någon form av bröd....knäckebröd iaf?
Nej! Min Akilleshäl är just bröd. Så jag äter inte det alls. Jag har så lätt att få cravings då, och är lätt tillbaka på ruta ett igen.
Så nej jag äter inget bröd alls, för tillfället. inte ens knäckebröd. Hur det blir sedan vet jag inte, men just nu är jag nöjd med det.
Funderar på att göra sådana där "kesobröd" för att kunna göra wraps med kyckling eller kött, och lite grönsaker. som omväxling.
250 gr keso som mixas till en slät smet, med 2 ägg och lite salt och oregano. Bred ut smeten på en bakpappersklädd plåt, som du smort lite, så det blir ett flatbread. Baka i ugnen på 175 grader i 40 min. Låt svalna helt och ät som det är eller som wraps. Eller använd det som tacobröd.
Kommentarer
Skicka en kommentar